Hälso- och sjukvården använder två diagnostiska system. ICD-10 kommer från Världshälsoorganisationen WHO och används i hela hälso- och sjukvården för diagnossättning. DSM-5 (som ersätter DSM-IV) är utformat för psykiatriska diagnoser. Det är mer detaljerat än ICD-10. Här följer förkortade utdrag ur manualerna:
Alkoholbrukssyndrom (enligt DSM-5). - om minst två av följande kriterier uppfylls under en och samma 12-månadersperiod, och att de medför kliniskt signifikant funktionsnedsättning eller lidande:
- Alkoholbruk på sätt, eller i situationer som medför betydande risker.
- Fortsatt bruk trots återkommande sociala eller interpersonella problem.
- Försummelse av viktiga förpliktelser såsom arbete, skola eller i hemmet på grund av alkoholbruket.
- Abstinens.
- Tolerans.
- Användning i större mängd eller längre tid än vad som avsågs.
- Upprepade misslyckande försök med att begränsa konsumtionen.
- Mycket tid ägnas åt alkoholanvändandet och dess konsekvenser.
- Bruket fortsätter trots vetskap om att det orsakar psykologiska eller fysiska besvär.
- Viktiga sociala, yrkes- eller fritidsaktiviteter överges eller minskas på grund av bruket.
- Sug, stark längtan eller begär.
Svårighetsgraden kan variera stort och delas in i lindrigt alkoholbrukssyndrom (2-3 kriterier), medsvårt alkoholbrukssyndrom (4-5 kriterier), svårt alkoholbrukssyndrom (6-11 kriterier).
Beroende (enligt ICD-10) – om minst tre av följande kriterier uppfylls under en och samma tolvmånadersperiod:
- Stark längtan (sug) efter drogen Ökad tolerans – behov av påtagligt ökad mängd pga. påtagligt minskad effekt
- Använder drogen i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs (kontrollförlust)
- Fortsätter använda drogen trots skadliga effekter
- Prioriterar av droganvändning mer än andra aktiviteter och förpliktelser
- Ökad tolerans
- Abstinens – karakteristiska abstinenssymptom eller återställarbehov.
Skadligt bruk (enligt ICD-10) innebär ett bruk av droger (ex. alkohol) på ett sätt som skadar hälsan. Skadan kan vara fysisk eller psykisk.
Ovanstående medicinska diagnoser är för hälso- och sjukvården. Inom socialtjänsten används huvudsakligen termen missbruk. Detta beror på att det är denna term Socialtjänstlagen (SOL) använder. Eftersom att "missbruk" kan upplevas stigmatiserande bör termens undvikas där den inte är nödvändig.
Riskbruk av alkohol är ingen medicinsk diagnos, men termen beskriver ett beteende med förhöjd risk. Termen är viktig för att hjälpa patienter ta ansvar för sin framtida hälsa.
Lågriskkonsumtion är ett begrepp som kompletterar riskbruksbegreppet, och ersätter det i många länder. Att dricka under gränsen för riskbruk kan av många uppfattas som riskfritt. Ingen låg konsumtion kan dock bevisas vara helt riskfri, även om risken är låg. Som lågriskkonsumtion anges mindre än 10 standardglas/vecka, eller mindre än 4 glas per tillfälle. Samma gränser för män och kvinnor.
Rapport om lågriskkonsumtion på Centrum för Epidemiologi och samhällsmedicins webbplats